TheSingingPoetry

HÄR E EN TEXT JAG HAR SKRIVIT LÄS OM NI PALLA :) BTW. JAG ÄR DYSKEKTIKER SO U KNOW!


Lisa 18 år var Mr. Reeds enda barn. Hon var dottern till den rikaste manen i London efter kungar familjen i England som det även var släkt med. Hon var även en mycket vacker flicka, med långt mörkbrunt hår, stora gröna ögon och ett par läppar som var lika röda och fylliga som körsbär. Lisa var en väluppfostrad och högutbildad flicka inom historia och det psykiska tänkandet i människan. Det gjorde att hon var väldigt bra på att läsa av mänskor och kunna utreda varför en person beteende sig på ett visst sätt. Hon var en mycket kontrollerad person hon tänkte alltid 2 gånger innan hon sa något och 3 gånger innan hon gjorde något.

Lisa vaknades av att solen sken på hennes ansikte genom en springa i de vackra vinröda gardinerna som hennes far hade beställt från Frankrike, de var speciellt gjorda för hennes rum.

rummet var stort och hade fina målningar på naturen och landskap av den franska konstnären Claude Monet. Hennes himmelsäng var med guld färgad gavel och sammet röt tyg som var svept över himmelsängen. Lisa sträckte på sig och gick up ur sängen. Samtidigt steg hennes tjänare in på hennes rum med en bricka med frukost till Lisa.  

-          God morgon miss Reed. Har du sovit bättre i natt?

-          God morgon Matilda, nej de har jag inte jag drömde samma dröm inatt, om en lång man med svart hår och breda axlar som går mot mig och tar min hand och sedan…

-          Sedan kysser han dig sa Matilda med ett leende.

Matilda var jämn årig med Lisa och hon var en snäll och lojal tjänare. Hon hade stora blåa ögon, blont hår ner till axlarna och likadana tjärnar kläder som alla andra kännare i familjen Reeds arbete.

-          Ja, jag vet att drömmar brukar reflektera saker som man gjort under dagen, men jag har inte sett denna man innan. Bara varige natt i mina drömmar i 2 veckor tänkte Lisa med en orolig och nyfiken känsla.

-          Miss Reed om jag får uttrycka mina tankar? talade Tjänste flickan artigt.

-          Ja, visst Matilda glädje Lisa sig.

-          Jag tror att drömmarna betyder att du vill bli kär eller att du vill ha någon att älska och vara tillsammans med sa Matilda ärligt.

-          Jag är inte kär i någon och jag vill inte gifta mig hur mycket en min mor försöker få mig att dansa med det andra adliga pojkarna på balerna muttrade hon bestämt. Du vet Arnold Smith han trampade på mina fötter vartannat steg, han har ett lågt självförtroende, och Erick Winston med honom kan man inte ha en konversation för det ända han gör är flörtar det är tydliga symtom på att han känner sig osäker och att han kommer säkert vara otrogen mot sin fru när han väll hittar någon som är lätt att manipulera. Sa Lisa med ett flöde. 

-           På tall om baler miss Reed. Imorgon kväll..

-           Barclays maskerade bal avbröt Lisa.

-           Just precis miss log tjänste flickan. Jag har din balklänning hos sömmerskan och du har en prövnings tid hos henne nu på förmiddagen.

Lisa stod inne i sin klädkammare några timmar innan familjen Barclays maskeradbal. Hon granskade sig i den stora spegeln på sin champagne vita klänningen som gjorde att hon hade svårt att andas pågrund av den tajta korseten. Matilda hade sagt till sömmerskan att det skulle vara en så enkel klänning som möjligt för en maskeradball. Det visades sig inte vara särskilt enkelt. Klänningen hade en normal stor korg och tre lager med tyg och pärlor utsprida på tiolen. Över delen var full av pärlor och vita fjädrar på ena sidan av bröstet. Masken till klänningen var utsmyckad med svarta och vita fjädrar.  

Hon satt sig i sin vagn mittemot sina föräldrar och hästarna började gå mot balen. Lisas var väldigt lik sin mor, likadana ögon, och mun nästan samma ansikte men hennes mörkbruna hår hade hon fåt från sin far efter som hennes mor hade blont hår

-          Du ska föreställa en svan sa Lisas mor

-          Ja mor sa Lisa kort

-          Jag har lovat miss Brown att du ska träffa hennes brors son på Barclays bal sa Lisas mor hastigt.

-          Men mor ... envisades Lisa

-          Inge men Lisa. Det här är redan definitivt insisterade Lisas mor bestämt.

Lisa var sur på sin mor alltid så kontrollerande och orättvis. Jag undrar vad det är för desperat man som behöver hjälp från sin faster att hitta en. Undra vad han har för problem lågt självförtroende eller kanske han har social fobi. Å gud tänk om han har social fobi då kommer han stamma och inte kunna prata utan att han börja rinna av svett som ett vattenfall. Jag får bara bita ihop och försöka inte vissa på mina ansiktsuttryck att jag lider.

Lisa steg av vagnen efter sina föräldrar in till balrummet. Familjen Barclays balrum var ett av de vackraste balrummen som Lisa visste med fönster från golv till tak som var 10 meter högt med olika mönster och färger av fåglar som sjunger på det granna glaset. Väggarna och taket som silkestyg sveptes om var av olika nyanser av vita, blåa och gröna färger som om ett hav svävande omkring sig. Golvet var av vit glänsande marmor som havets botten. Lisa fortsatte efter sina föräldrar som gick till deras bord och satte sig ner för att äta middag som snart skulle serveras. Den lilla orkestern spelade i bakgrunden av alla de olika samtalen som surade i salen.

Efter en stund hade dem ätit och vissa hade redan börjat dansa. Miss Brown kom gående mot deras bord Lisa stelnade och försökte inte se så orolig ut.

-          Hej Mr. misses Reed. sa miss Brown med sin trumbom liknande röst.

Miss Brown var en rund tjock kvinna som var lite vimsig med sina stora hatar som var utsmyckad med pärlor, fjädrar och band men såg hon inte klok ut. Men hon var en väldigt rolig och snäll dam.

-          Å kära vackra Lisa hur är det med dig? sa Miss Brown med ett överdrivet leende.

-          Jo tack det är fint sa Lisa försiktigt.

-          Ja, det är så att James är lite sen han kommer väldigt snart sa miss Brown dramatiserat.

-          De är ingen fara. Lisa längtar så att få träffa James sa Lisas mor artigt

James måste vara Miss Brown brors son. Längtat, jag visste inte ens för 1 time sen att jag skulle träffa den här James. Lisa får syn på en man gående mot henne en lång man med svart hår och breda axlar. Lisa kunde inte andas hon trodde att hon drömde han var så stilig han kom mot henne och han tog hennes hand Lisa kunde inte tro sina ögon hon var helt stel chokad hon trodde att hon skulle kyssa henne han kunde inte röra sig men han kysste hennes hand.

-          Trevligt att träffas miss Reed, jag är James York sa den långa mörkhåriga manen.

-          Ja, trevligt … att träffas Mr. York sa Lisa samtidigt som hon försökte få grep på sig själv.

-          Mycket trevligt att träffs Mr misses Reed om jag får lov att ta er dotter för att konversera med henne? sa Mr York hövligt

-          Ja visst sa Mr Reed

-          Tack så mycket min Kära faster sa Mr York och tog sin fasters hand och kysste den.

James lede Lisa ut på dans golvet och börja dans vals. Lisa sa inget. Han bara titta på honom, det är han, han från mina drömmar. James gav henne ett leende och sa inget och de bara dansa. Han var bra på att dansa. Han var helt svart klädd och han hade en svart mask i handen med svarta fjädrar.  Jag undrar vilken svart fågel han ska föreställa tänkte Lisa men

-          Jag visste inte att jag skulle träffa dig avbröt lisa tystnaden.

-          Hur kommer det sig frågade James undrande.

-          Jag brukar inte gå med på att gå och träffa med någon sa lisa ärligt

-          Men du gick med på det denna gång sa James med ett litet leende.

Hans leende gjorde satt Lisa blev nervös och hon tänkte på drömmen då hon kysst honom. Lisa samlade sina tankar.

-          Nej jag fick inte veta det fören jag var på väg hit av min mor uppriktigt

-          Inte det, det var skickligt av henne att inte berätta för dig fören det ar försent för dig att vända om sa han lugnt. Inga tecken på att han kände sig förolämpad att han fick veta att hon kanske inte skulle kommigt.

-          Ja, det var skickligt kan jag erkänna sa Lisa fundersamt

-          Jag har hört att du har en hög grad kunskap av hur människor tänker. Kan du gissa vad jag tänker på när jag ser på dig? Viskade han i hennes öra.

Lisa titta på honom. Hon visste inte vad han tänkte han var svår att läsa av. Lisa tyckte att det var bra att hon inte kunde läsa av honom och veta vad han tänkte de gjorde allt så mycket spännande och det gjorde henne också lite osäker

-          Jag vet inte sa hon. Jag är nog inte så bra på det som den källan du fåt informationen från har sagt Mr York. Sa hon blygsamt.

-          Snälla kalla mig James, jag vet att du är bra på att läsa av människor och jag vet att du inte kan läsa av mig. Du tycker det är intressant.

-          Och hur vet du det? frågade Lisa  

-          Även jag har studerat människans tänkande och jag kan inte läsa av dig heller och det tycker jag likaså är intressant.

Låten var slut och alla klappande och några fortsatte att dansa till nästa låt medan andra steg av dans golvet. James och Lisa satte sig vid ett bord och snart så hade dem ett mycket trevligt samtal. De pratade om allt i mellan himmel och jord. Dem skrattade och Lisa glömde att hon var på en av de tråkiga balerna där hon brukade lida av sina sällskap men inte James York han var den saken som fyllde det tomrummet som hon inte visste att hon haft. Hon trodde nog att hon hade blivit kär i Mr York något som hon aldrig trodde skulle hända den kritiska Lisa Reed.

Lisa och James träffades ett antal gånger och det trivdes väldigt bra i varandras sällskap.

6 månader senare

Hon hete inte längre Lisa Reed men hon hete Lisa York.

-          Jag är så glad att vi träffades på den balen sa Lisa lyckligt meden hon och James gick i deras stora träd gård.

-          jag är inte hel utan dig Lisa du är mitt allt sa James med kärlek.

Lisa tänkte på deras framtid hur det skulle bli. Lisa ville ha 3 barn spelade ingen roll om det var flickor eller pojkar. Hon ville resa med James till USA för att kunna träffa resten av hans familj. Lisa och James fortsatte att promenera vidare in i den stora trägården. Fåglarna kvittrade och fjärilarna flög runt i trägården. Hon funderade vid den stunden att de skulle bli gamla tillsammans, att deras kärlek inte skulle kunna rosta. För gammal kärlek rostar aldrig. 

 Av: Hasije Avdilji

// Hazze